Johanna blev bara sjukare och sjukare

Johanna blev bara sjukare och sjukare

av | mar 5, 2022 | Aktuellt / Kunskapsbank, Kvinnor berättar

Johanna Hall

Som så många andra kvinnor så valde Johanna Hall att genomgå en bröstförstoring för att bli mer självsäker och även i hopp om att bli lyckligare. Tyvärr blev det precis tvärt om –  efter bröstförstoringen började en mardröm. Läs Johannas egna ord om hur hon drabbades av Breast Implant Illness.

Efter Bröstförstoringen blev jag sjuk 

2019 valde jag att genomgå en bröstförstoring i hopp om att känna mig mer självsäker med mina bröst, må bra i dem och bli lyckligare.

Implantaten opererades in via armhålan, detta skulle bli ”finare samt läka snabbare” men efter operationen så läkte jag aldrig helt, vilket gav mig smärta och gjorde så att jag varken kunde träna eller ligga normalt på sidan när jag skulle sova.

Efter Bröstförstoring

Korrigerande operation görs

Två år efter bröstförstoringen jag gjorde 2021, gjorde jag en till operation och under den operationen så flyttade kirurgen ner det vänstra implantatet. Vilket även var samma sida som aldrig riktigt ville läka. Dessvärre gjorde den här andra operationen mig ännu sjukare än innan och efter operationen så var det tydligt att jag fått en blödning.

    Efter Bröstförstoring

    Jag såg helt blåslagen ut och min hälsa försämrades kraftigt.
    Dessa är några av symptomen som drabbade mig:

    • Synen blev allt sämre.
    • Jag hade inflammationer lite överallt, men framför allt i min hårbotten.
    • Jag tappade extremt mycket hår.
    • Blev deprimerad.
    • Jag hade extrema smärtor i bröstområdet.
    • Hjärndimma som var så pass stark att jag inte kunde skilja på om jag levde i en dröm eller verklighet.

    Jag tog ut implantaten och 30+ symptom försvann

    Jag gick till flera olika läkare och sökte hjälp. Jag gick också till min plastikklinik, men alla läkare jag sökte hjälp hos försäkrade mig om att detta inte var kopplat till mina bröst. Hösten 2021 var jag så dålig att jag trodde jag skulle dö för att symtomen som då hade eskalerat till över 45 olika, de blev allt starkare och förstörde min psyke totalt.

    Det mina bröst gav mig var alltså inte längre lycka eller självsäkerhet utan de bröt ner mig totalt. Sakta men säkert bröt de även ned mitt lymfsystem, som är en så viktig del i kroppen och för läkningen.

    Tog ut implantaten

    Jag tog ut implantaten i slutet av 2021 och ca 30+ symtom försvann direkt. På bilden kan man se en av mina kapslar som min kirurg visar upp och på den andra bilden så ser man tydligt hur mitt hår har börjat komma tillbaka.

    Jag kämpar fortfarande dagligen med avgiftningen och att bli friskare men det som hjälper mig att fortsätta framåt varje dag, är känslan av att kunna göra skillnad i form av att dela med sig av sin historia till andra för att motverka att fler drabbas av Breast Implant Illness.

    Bemötandet från kirurger är att de oftast ljuger en rakt upp i ansiktet enligt mig. Och jag tycker verkligen att det är viktigt att man vet om det, för att de är dem man oftast vänder sig till när man börjar må dåligt och väntar sig stöd och uppriktighet. Jag hoppas att det blir ändring på detta i framtiden.

    Kapsel från bröstimplantat
    Håravfall före och efter

    Ta hand om era kroppar ❤️,

    Johanna

    Läs också:
    Mer om Breast Implant Illness

    Om explant

    Eller besök vår Instagram för mer information, livsöden och annat rörande BII.

    Cancer av bröstimplantat: Elin berättar om diagnosen BIA-ALCL

    Cancer av bröstimplantat: Elin berättar om diagnosen BIA-ALCL

    av | apr 24, 2021 | Aktuellt / Kunskapsbank, Kvinnor berättar

    Bild på anna

    Elin är mitt i livet. Hon och hennes man försöker bli gravida när ena hennes bröst plötsligt svullnar upp till sin dubbla storlek. Elin blir orolig och söker hjälp. Chockbeskedet, att Elin har fått cancer av sina bröstimplantat närmare bestämt BIA-ALCL som är ett lymfom. Här berättar Elin med sina egna ord om tiden före och efter diagnosen.

    Cancer av bröstimplantat – bia-alcl

    – I början av mars 2021 svullnade mitt högra bröst upp. Det blev nästan dubbelt så stort och hårt. Det gjorde inte ont och jag mådde bra annars. Jag har haft mina implantat i ca 16 år så jag blev orolig att dom kanske gått sönder. Så jag bokade både tid hos en plastikkirurg (Dr Oya på Strandkliniken) samt hos min husläkare, jag ville ha både hängslen och livrem – tänk om det ändå bara var en inflammation, berättar Elin.

    Akutremiss till bröstcentrum skickas

    Dr Oya gjorde ett ultraljud och konstaterade att Elin hade massor av seromvätska/lymfvätska i sitt bröst. Elin berättar vidare:

    – Då jag sa att jag hade en läkartid om 2 dagar tog hon inga prover på mig. Det hade kostat 7000kr. Hon berättade att det fanns en pytteliten risk att det var lymfomcancer, BIA-ALCL, men att det var högst osannolikt. Jag fick med mig ett papper hem och tänkte inte mer på det. Två dagar senare var jag hos husläkaren. Hon skickade en akutremiss till Bröstcentrum på Karolinska. Fick en tid en vecka senare. Mammografi, ultraljud samt att dom tömde mitt bröst på seromvätskan och skickade ett rör på testning för BIA-ALCL. Det var cirka 1,3 dl vätska i bröstet.

    diagnos: BIA-ALCL – cancer av bröstimplantat

    Ungefär en vecka efter provtagningen fick Elin en kallelse tillbaka till Karolinska i Solna, för att träffa en läkare. Läkaren berättar att Elin drabbats av BIA-ALCL.

    – Jag började gråta, så otroligt chockad. Minns inget efter det eller vad han sa. Direkt på plats fick jag ett datum för min operation som skulle äga rum två veckor efter. Det var en lång och jobbig väntan men ändå en lättnad att allt gick så fort. Jag berättade också att jag och min sambo försökte bli gravida med vårt andra barn. Hans svar var, vänta med det, lägg det på is tills vi vet hur det blir med din hälsa. Fyra dagar efter beskedet gjorde jag ett graviditetstest som visade att jag var gravid i vecka 3. Jag vet inte vad dom tårarna betydde som kom då. Det spelade ingen roll. Nu skulle vi bara klara detta och vara positiva, berättar Elin.

    Sjukhusvistelse & dränage

    Tanken var att Elin skulle göra en PET-Scan innan operationen, men eftersom Elin var gravid så avbokades den. Men som regel ska en PET-CT alltid göras innan, så läkarna vet vad som väntas vid operationen och så onödiga operationer kan undvikas.

    – Operationen gick otroligt bra! Tre kirurger opererade samtidigt båda brösten och gjorde en total En bloc. Inget lämnades kvar. Dom skickade vävnad och prover på analys. Jag hade otroligt ont efter då jag inte kunde få rätt typ av smärtlindring. Jag blev kvar två nätter på sjukhuset och fick åka hem med dränage som jag själv tömde. Dessa blev kvar i 8 dagar. Fick åka på sårkontroll 1ggr/veckan i 3 veckor, berättar Elin.

    Pet-CT & nuläget

    Elin berättar vidare:
    – Jag läste min journal för några dagar sen, preliminärt ser det inte ut som att cancern spridit sig till kapseln vilket är fantastiskt! Jag ska träffa min läkare 22/4 och får då säkerligen mer information. Jag är planerad för en annan typ av PET-Scan runt den 20 maj, väntar på datum. Då kommer dom se om den spridit sig och jag kan få ett definitivt besked. Jag är positiv och hoppas och tror att min operation räcker så vi kan gå vidare och få börja glädjas åt det lilla som växer i min mage.

    råd till andra kvinnor

    Elin:
    – Om du börjar få symptom, i detta fall ett uppförstorat och svullet hårt bröst – tveka inte! Boka läkartid och be om att få bli undersökt och testad för BIA-ALCL! Man kan få cancer av bröstimplantat!

    Uppdatering 2022: Elin mår idag bra och bebisen i magen föddes enligt beräknat datum och mår också bra 🙂

    Läs också:
    Mer om BIA-ALCL

    Om explant

    Annas bröstimplantat orsakade henne ohälsa i många år – en länk förändrade allt

    Annas bröstimplantat orsakade henne ohälsa i många år – en länk förändrade allt

    av | okt 20, 2020 | Aktuellt / Kunskapsbank, Kvinnor berättar

    Bild på anna

    Anna lämnade ett destruktivt förhållande från sitt barns pappa, självförtroendet i botten och hon avskydde sina bröst. Dom var för små. Ett lån senare och drömmen slog in; en bröstförstoring som skulle ge henne självförtroendet åter igen. Nedan delar Anna med sina egna ord med sig av hur det beslutet kom att påverka hennes liv.

    Nya bröst, Hur det började

    Anna, som egentligen heter någonting annat berättar om hur hon efter ett uppbrott valde att göra något som hon velat en längre tid:

    – För 16 år sedan när jag separerat från ett destruktivt förhållande från mitt barns far så bestämde jag mig för implantat. Jag avskydde mina små bröst och att alltid behöva stoppa i saker i bh:n, visade mig aldrig naken på badhus eller för någon annan alls egentligen. Jag tog lån och valde en klinik i samma stad, storlek var a-b kupa även om kirurgen tyckte mer. Var så nöjd med mina nya bröst och självförtroendet de gav men…4-5 år senare, svårt att säga exakt då allt kom så smygande, började symtomen komma.

    Träningen blir lidande

    Anna berättar att hon började må dåligt av att ha träningsvärk, hon som alltid tränat hårt var tvungen att försöka anpassa sig. Detta förvärrades successivt och de senaste fem åren har hon varit tvungen att äta muskelavslappnande, samt flera andra värktabletter. Till och med efter lätt träning, för att ens orka stå upp. Ändå slog en extrem trötthet igenom med träningsvärken och jag kunde känna mig febrig. Anna berättar:

    – Sedan kom oförklarliga feberepisoder, mellan 38-38.5 som inte svarade på febernedsättande och kunde sitta i 1-14 dagar. Trötthet och sedan hjärntrötthet kom också. Allt detta har jag trott berott på tre perioder av utbrändhet. Sjukvården hittade inga fel men bad mig sluta med skiftarbete då sömnbristen kanske gav feber då jag jobbade mycket nattskift.

    IBS och stress

    Nästa diagnos som Anna fick var IBS, det var efter cirka åtta år. Då började hon att utesluta olika livsmedel ur kosten. Ibland blev hon lite bättre, ibland inte och hon trodde att hennes problem kunde vara stressrelaterade. Anna berättar vidare:

    – Jag hade ansamlingar av mjölksyra i muskler som gav knutor, gick på massage minst en gång i månaden för att ens kunna fungera hyfsat, slutade styrketräna och körde mest cykel som kondition för att slippa träningsvärk. Nu i sommar har jag varit jättedålig i kroppen och knoppen utan att förstå varför.
    Jag har inget som stressar, barnen är utflyttade, livet rullar på, jag trivs med jobbet. Även om jag bara klarat deltid i många år p.g.a alla symtom. Och jag har en aktiv och glädjande fritid. Noterade att om jag åt värktabletter och framförallt antiinflammatoriska så blev hjärntröttheten bättre.

    Slutet på alltsammans börjar med en länk

    En dag skickade Annas systerdotter en länk till sidan breastimplantillness.se, och där fanns en eventuell orsak till hennes symtom, hon berättar:

    – Jag började läsa, undersöka, fundera, ringa kliniker. Jag sov på saken, bokade tid på två olika kliniker tre timmar bort och bestämde mig. Även om kirurgerna var lite tveksamma till BII hade jag bestämt mig, skräpet skulle bort och kapseln likaså!

    BII

    ”…skräpet skulle bort och kapseln likaså!!!”

    Dags för explant

    – Den 2/9-2020 var min dag. Min underbara man skjutsade mig, åkte tre timmar hem för att ta hand om djuren, tillbaka nästa dag och hämta mig samt tillbaka på återbesök efter en vecka! Han stod även för kostnaden. Det var inte han som ville detta från början, det var jag och då vi precis träffats så tog han inte den diskussionen, berättar Anna och fortsätter:

    – Sex veckor efter explant kan jag träna normalt utan att behöva värktabletter, min hjärntrötthet är bättre, magen är bättre och jag har kunnat äta mer som jag kunde förut. Och det bästa av allt, jag har mer energi!
    Jag är så glad! Jag vågade inte hoppas men jag är så glad att jag äntligen tog ut skräpet. På något sätt har jag gått runt med en låggradig inflammation (min egen hypotes) som långsamt brutit ner min kropp. Men nu återhämtar den sen med god omvårdnad och kärlek, framförallt till mina egna bröst! 

    Läs också:
    Mer info om BII
    Om explant

    Och besök gärna vårt Instagramkonto!

    Josefines berättelse om Breast Implant Illness

    Josefines berättelse om Breast Implant Illness

    av | sep 9, 2020 | Aktuellt / Kunskapsbank, Kvinnor berättar

    Josefine

    År 2009 gör Josefine en bröstförstoring. Det hon inte vet då är att bröstimplantaten kommer att göra henne sjuk, så sjuk att hon känner att hon kommer förlora sitt liv och lämna sina barn utan mamma. Här är Josefines berättelse om när hon drabbades av Breast Implant Illness och hur hon mår idag.

    Början på slutet

    I maj 2019 var jag en månad ifrån 30-årsdagen. Levnadsglad tvåbarnsmamma som jobbade heltid, stressiga och fysiska arbetsdagar, simmade och gymmade några gånger i veckan. Trots hyfsat god fysisk så fanns tröttheten och den dagliga huvudvärken där, som jag helt enkelt bara lärt mig leva med de senaste fem åren. För alla är väl trötta på morgonen trots att dom sovit en hel natt, alla måste väl sova eftermiddagslur och de flesta har väl huvudvärk? I slutet på maj så började jag få bröstsmärtor, det blev ett besök på akuten där man uteslöt hjärtinfarkt. Vänsterbröstet kändes konstigt och jag bokade dagarna efteråt en tid hos Bröstcentrum men dom hittade inget avvikande.

    Kraschen, ambulansfärd & vita arkivet

    I juni så rasade min värld, helt utan anledning och förklaring. Bröstsmärtorna blev värre, jag kunde inte dra ett djupt andetag utan jag låg i fosterställning i min säng framför en fläkt med öppet fönster men ändå kunde jag inte andas. Paniken av att inte kunna få luft! Artärprov och lungröntgen gjordes – jag var ”frisk”. Trycket över bröstet och känslan av att inte kunna andas är hemsk, men ingenting i jämförelse med migränen och yrseln som jag hade också. Migränen var så illa att jag kräktes, jag låg i ett svart rum och grät av smärtan, kunde inte svara på tilltal.
    Min mamma ringde ambulans vid två tillfällen och grät för hon trodde att jag var allvarligt sjuk och höll på att dö. Jag förstår henne, för jag orkade samtidigt inte ens stå på benen p.g.a yrseln.. Hjärnröntgen gjordes via akuten och så småningom även ryggmärgsprov – jag var frisk. Jag var yr konstant, ingenting var någonsin still och det gick knappt att överleva. Min vilopuls var aldrig under 120 och vårdcentralen gjorde ingenting åt det, jag fick sluta använda min aktivitetsklocka för jag ville inte längre veta vad pulsen låg på.
    Jag hade sån dödsångest så jag fyllde i Vita arkivet och jag kan inte ens räkna hur många gånger jag legat och filat på det innan jag skulle somna, för jag var så säker på att jag inte skulle vakna morgonen därpå.

    ”Sjukvården missar någonting och det kommer att bli min död”

    Vid det här laget så har jag levt med oförklarlig yrsel, andningssvårigheter och migrän i en månad. Fler symptom börjar ramla in:
    • synstörningar
    • känselbortfall i halva ansiktet
    • illamående
    • noll aptit
    • obeskrivlig sjukdomskänsla.
    Jag får allergiska reaktioner varje gång jag äter och det spelar ingen roll vad jag äter. Jag svullnar upp på läppar och i svalget, jag har konstant panik över att svullna igen helt i halsen och inte få luft alls. Jag slutar äta men får ändå allergireaktioner. Det blir många besök på akuten och vårdcentralen. Akutdos med kortison ibland flera gånger om dagen i några veckor, till slut blir jag stående på kortison och får gå över till allergimedicin dagligen. Sjukvården missar någonting och det känns som att det kommer att bli min död.
    Bild på svullna läppar allergisk reaktion

    Bilder på Josefines läppar vid allergiska reaktionerna.

    De vill inte utreda allergichockerna då jag förmodligen hade för mycket pågående i kroppen. Jag har börjat tappat ord när jag pratar, jag kommer av mig och hittar inte tillbaka. Det är svårt att ha en konversation med mig och jag glömmer allting, det känns som hjärnan har slutat samarbeta.

    Krampanfallen avlöser varandra

    Jag får ett krampanfall, och ett till, och ett till. Jag har epilepsi men är välmedicinerad, inte haft krampanfall på flera år. Jag får göra EEG och får lämna blodprov för att kolla medicinen men allt är i sin ordning. Det enda avvikande är min puls, så dom kallar in mer personal och gör ett EKG också. Jag blir hemskickad men får ingen förklaring till mina krampanfall eller den extremt höga pulsen. Neurologen vill inte ändra medicinen för hon har väldigt svårt att tro min epilepsi är boven till mitt mående men jag övertalar henne eftersom inget fel hittas och det känns som jag snart ska dö. Jag får fler anfall av medicinändringen och blir i princip dement av nya medicinen. Tillbaka till ursprungsmedicinen och dosen. Tillbaka på noll. 

    Frisk på pappret men dödssjuk i kroppen

    Bild efter fallolycka i hemmet

    P.g.a yrsel och balansstörningar faller Josefine så illa att hon blir skadad och tvingas söka akut vård.

    Jag kan inte röra mig från rum till rum hemma utan att bli otroligt andfådd och yrseln gör att jag ibland tappar balansen och ramlar. Lämnar massa blodprover eftersom jag nu även tappat så mycket hår att jag fått kala fläckar på huvudet, jag har ont i lederna, tröttheten är outhärdlig. Jag misstänker vitaminbrist bl.a men – jag var frisk.
    Jag söker till öra, näsa, hals-mottagning pga jag upplever en klump i halsen, jag kan nästan inte äta någonting och det känns som den kväver mig. Googlar på oddsen för överlevnad för hals- och strupcancer, jag har kommit till en punkt när jag är en skugga av den jag en gång var. 

    Jag har inget liv kvar längre, jag spenderar mina dagar sängliggande, jag saknar att kunna titta på tv, kunna handla mat själv, min hund bor hos mina föräldrar för jag kan inte ta hand om honom längre och jag orkar inte vara en mamma till mina barn. Jag tar hellre en cancerdiagnos, bara det tar slut för min kropp orkar inte mer. ÖNH-mottagningen ger mig ingen cancerdiagnos – jag är frisk. Frisk men dödssjuk.

    11 mediciner som inte hjälper

    Under 5 månader har jag fått 11 olika mediciner utskrivet för att bota någonting de aldrig hittade, gjort både smärtsamma och obehagliga undersökningar, farit runt till olika mottagningar i jakt efter ett svar, åkt ambulans, spenderat oräkneliga timmar på akuten, haft så många besök på vårdcentralen. Men inte förrän en kväll i slutet av oktober skulle svaret komma till mig.
     

    YouTube räddar mitt liv

    Min bästa vän skickar ett klipp på YouTube till mig, en tjej som pratar om Breast Implant Illness. ”Lyssna på det här, det är ju du!”, säger min vän! Jag sov ingenting den natten. Jag grät i omgångar. Det finns alltså folk som upplever samma helvete som mig. Jag bokade explant direkt på morgonen, implantaten ska bort. Finns det 1% chans att det är dom och jag kan få mitt liv tillbaka, då betalar jag vilket pris som helst, jag gör vad som helst. Mina anhöriga trodde inte ens operationen skulle kunna bli av när vi kom dit p.g.a jag var i ett så dåligt skick. Jag fick inte i mig någon mat alls och sov ingenting.
    Sprucket bröstimplantat efter explant

    Bild på det trasiga implantatet direkt efter explant.

    Implantaten opereras bort

    Men den 19 november 2019 vaknar jag upp ur narkosen, med ett dränage hängande ur mitt vänstra bröst och jag får informationen om att det bröstets implantat var i en enda sörja. Ett 6 år gammalt Mentor-implantat, som gått sönder. Jag tror att jag varit sjuk i Breast Implant Illness, med trötthet, hjärndimma och huvudvärk i fem års tid men att mitt implantat brast i slutet av maj när jag kände smärta och obehag och att jag sedan tvärt insjuknade. Kroppen hade förmodligen redan lidit länge nog och sa stopp då.

    Efter att bröstimplantaten lämnat min kropp

    En vecka efter explant hade jag tappat 4 kg vätska, kroppen hade varit i en inflammation och samlat på sig vätska för att skydda sig från det trasiga implantatet, är plastikkirurgens teori. Jag tappade snabbt min gula hudton och ögonen blev klarare.
    Idag är jag inte sängliggande längre! Jag har slutat med allergimedicinen och får inga allergichocker längre. Jag behöver inte ha med mig adrenalinspruta och kortison varje gång jag lämnar hemmet. Jag jobbar 50% idag med anpassade arbetsuppgifter och jag har fortfarande yrsel men den är oftast hanterbar.
    Sprucket bröstimplantat efter explant

    På bilden ses Josefines intakta implantat och bredvid ligger kapselvävnaden som omgett implantatet.

    Jag kan köra bil, rasta min hund, vara mamma, handla i affärer och leva ett hyfsat normalt liv, fast om än på halvfart. Alla andra symptom jag haft är borta och det är så ofattbart att gå från att vara sängliggande i fem månader och tro att man är döende till att numera kunna göra alla vardagliga saker igen.

    Vad vill jag säga till dig som misstänker att du är drabbad av BII?

    Min explant räddade mitt liv och det är tack vare youtube-klippet som min bästa vän skickade till mig. Jag önskar jag kan få vara min bästa vän, fast till någon annan där ute som är sjuk men frisk enligt sjukvården. Jag hoppas den här hemsidan, min och alla andras upplevelser vägleder just Dig till ett beslut som får dig att få ditt liv tillbaka. 
    Breast in peace /Josefine