Anna berättar att hon började må dåligt av att ha träningsvärk, hon som alltid tränat hårt var tvungen att försöka anpassa sig. Detta förvärrades successivt och de senaste fem åren har hon varit tvungen att äta muskelavslappnande, samt flera andra värktabletter. Till och med efter lätt träning, för att ens orka stå upp. Ändå slog en extrem trötthet igenom med träningsvärken och jag kunde känna mig febrig. Anna berättar:

– Sedan kom oförklarliga feberepisoder, mellan 38-38.5 som inte svarade på febernedsättande och kunde sitta i 1-14 dagar. Trötthet och sedan hjärntrötthet kom också. Allt detta har jag trott berott på tre perioder av utbrändhet. Sjukvården hittade inga fel men bad mig sluta med skiftarbete då sömnbristen kanske gav feber då jag jobbade mycket nattskift.

IBS och stress

Nästa diagnos som Anna fick var IBS, det var efter cirka åtta år. Då började hon att utesluta olika livsmedel ur kosten. Ibland blev hon lite bättre, ibland inte och hon trodde att hennes problem kunde vara stressrelaterade. Anna berättar vidare:

– Jag hade ansamlingar av mjölksyra i muskler som gav knutor, gick på massage minst en gång i månaden för att ens kunna fungera hyfsat, slutade styrketräna och körde mest cykel som kondition för att slippa träningsvärk. Nu i sommar har jag varit jättedålig i kroppen och knoppen utan att förstå varför.
Jag har inget som stressar, barnen är utflyttade, livet rullar på, jag trivs med jobbet. Även om jag bara klarat deltid i många år p.g.a alla symtom. Och jag har en aktiv och glädjande fritid. Noterade att om jag åt värktabletter och framförallt antiinflammatoriska så blev hjärntröttheten bättre.

– Den 2/9-2020 var min dag. Min underbara man skjutsade mig, åkte tre timmar hem för att ta hand om djuren, tillbaka nästa dag och hämta mig samt tillbaka på återbesök efter en vecka! Han stod även för kostnaden. Det var inte han som ville detta från början, det var jag och då vi precis träffats så tog han inte den diskussionen, berättar Anna och fortsätter:

– Sex veckor efter explant kan jag träna normalt utan att behöva värktabletter, min hjärntrötthet är bättre, magen är bättre och jag har kunnat äta mer som jag kunde förut. Och det bästa av allt, jag har mer energi!
Jag är så glad! Jag vågade inte hoppas men jag är så glad att jag äntligen tog ut skräpet. På något sätt har jag gått runt med en låggradig inflammation (min egen hypotes) som långsamt brutit ner min kropp. Men nu återhämtar den sen med god omvårdnad och kärlek, framförallt till mina egna bröst!