Bild på anna

Anna lämnade ett destruktivt förhållande och avskydde sina bröst som hon kände var för små. Ett lån senare och drömmen slog in; en bröstförstoring som skulle ge henne självförtroendet åter igen. Nedan delar Anna med sina egna ord med sig av hur det beslutet kom att påverka hennes liv.

Hur det började

För 16 år sedan när jag separerat från ett destruktivt förhållande från mitt barns far så bestämde jag mig för implantat. Avskydde mina små bröst och att alltid behöva stoppa i saker i bh:n, visade mig aldrig naken på badhus eller för någon annan alls egentligen.

Jag tog lån och valde en klinik i samma stad, storlek var a-b kupa även om kirurgen tyckte mer. Var så nöjd med mina nya bröst och självförtroendet de gav MEN…4-5 år senare, svårt att säga exakt då allt kom så smygande,  började symtomen komma.

Träningen blir lidande

Det första var att jag kunde må dåligt av träningsvärk, jag som alltid tränat hårt var tvungen att försöka anpassa mig. Detta har successivt förvärrats och de senaste 5 åren har jag varit tvungen att äta muskelavslappnande samt fler andra värktabletter bara efter lätt träning för att ens orka stå upp. Ändå slog en extrem trötthet igenom med träningsvärken och jag kunde känna mig febrig.

Feber & andra symtom

Sedan kom oförklarliga feberepisoder, mellan 38-38.5 som inte svarade på febernedsättande och kunde sitta i 1-14 dagar, trötthet och sedan hjärntrötthet. Allt detta har jag trott berott på 3 utbrändheter…sjukvården hittade inga fel men bad mig sluta med skiftarbete då sömnbristen kanske gav feber (jag jobbade rätt mycket natt då).

Nästa diagnos, IBS, kom efter cirka 8 år. Började utesluta saker ur kosten, ibland blev det bättre, ibland inte. Trodde detta berodde på stress…Ansamling av mjölksyra i muskler som gav knutor, massage minst en gång i månaden för att ens kunna fungera hyfsat, slutade styrketräna och körde mest cykel som kondition för att slippa träningsvärk.

Nu i sommar har jag varit jättedålig i kroppen och knoppen utan att förstå varför. Jag har inget som stressar, barnen är utflyttade, livet rullar på, jag trivs med jobbet (även om jag bara klarat deltid i många år p g a alla symtom) och jag har en aktiv och glädjande fritid. Noterade att om jag åt värktabletter och framförallt antiinflammatoriska så blev hjärntröttheten bättre…

Slutet på alltsammans börjar med en länk

En dag skickade min systerdotter en länk till sidan Breast Implant Illness och där fanns en eventuell orsak till mina symtom. Jag började läsa, undersöka, fundera, ringa kliniker…sov på saken, bokade tid på två olika kliniker tre timmar bort och bestämde mig. Även om kirurgerna var lite tveksamma till BII hade jag bestämt mig, skräpet skulle bort och kapseln likaså!!!

”…skräpet skulle bort och kapseln likaså!!!”

BII

Dags för explant

2/9 2020 var min dag. Min underbara man skjutsade mig, åkte tre timmar hem för att ta hand om djuren, tillbaka nästa dag och hämta mig samt tillbaka på återbesök efter en vecka! Han stod även för kostnaden. Det var inte han som ville detta från början, det var jag och då vi precis träffats så tog han inte den diskussionen.

Så, 6 veckor post-explant..

-Jag kan träna normalt utan att behöva värktabletter

-Min hjärntrötthet är bättre (kommer aldrig att bli bra r/t utmattning)

-Magen är bättre, har kunnat äta mer som jag kunde förut

-Mer energi

Efter operationen

Jag är så glad!! Jag vågade inte hoppas men jag är så glad att jag äntligen tog ut skräpet!! På något sätt har jag gått runt med en låggradig inflammation (min egen hypotes!) som långsamt brutit ner min kropp. Men nu återhämtar den sen med god omvårdnad och kärlek, framförallt till mina egna bröst!!! //Anna

*Anna heter egentligen något annat och har valt att vara anonym.