Att operera ut sina bröstimplantat blir bara vanligare och vanligare. Enligt BRIMP’s senaste rapport för år 2020 så har den högsta siffran explants registrerats, detta trots pågående pandemi. 404 kvinnor opererade ut sina implantat 2020 enligt BRIMP (bröstimplantatsregistret).

”oro största anledningen”

Som grundare och administratör av den nordiska stödgruppen för kvinnor som är drabbade av Breast Implant Illness så är jag 100% säker på att en stor andel av kvinnorna som genomgått explants 2020 finns i min stödgrupp. De flesta är inte bara oroliga för att implantaten ska ha en negativ inverkan på deras kroppar. Utan implantaten har alltså redan orsakat en negativ inverkan på deras kroppar – och de vill få tillbaka sin hälsa och sina liv.

Här visas ett utdrag på statistik från BRIMP’s (Bröstimplantatsregistrets) rapport från år 2020.

BRIMP rapport 2020

Det är toppen att någon vågar peta på den här frågan; men vi behöver mer. Jag jag tycker att det behöver göras bättre och det behöver gå fortare. Man måste också sluta benämna Breast Implant Illness som ”patientupplevd”. När ska vi i Sverige, liksom i USA erkänna Breast Implant Illness existens? FDA har ju för länge sedan konstaterat att Breast Implant Illness existerar, även om de ff tjatar om att mer forskning behövs. Varför görs inte det här? När ska vi som är drabbade kunna bli trodda? Inom privat- och primärvård? När ska kunskapen ökas generellt och vem tar ansvar?

När ska vi bli bekräftade på riktigt?

Jag vet inte riktigt om jag vill kalla BII för ”patientupplevd”, det känns på något sätt fel. Har man någon gång levt i en familj där en av familjemedlemmarna blir sjukare för var dag som går, spenderar mer och mer tid oförmögen att jobba, delta i familjeaktiviteter och känner att livet rinner ur händerna – då vet jag inte riktigt om jag kan begränsa sjukdomen till endast patienten. Det är en sjukdom som drabbar alla anhöriga som är i kontakt med den som är sjuk – varje dag. Det är inte ”patientupplevt”, det är en realitet, sjukdomen existerar i allra högsta grad och den drabbar hela familjer.

men kan vi börja kalla BII för vad det egentligen är?

Kan vi snälla bara kalla BII för vad det verkligen är? En sjukdom eller ett syndrom om man nu vill det. det finns en väldigt tydlig symptombild med minst 11 symptom som är väldigt vanliga och en drös med symptom som förekommer i varierande grad och skiljer sig åt mellan individer. Det finns också bot mot denna fruktansvärda sjukdom i många fall, som fungerar olika bra i varierande grad, men det bör understrykas att majoriteten ändå blir friska/avsevärt mycket friskare – jag talar om explant – att operera ut implantat och omgivande kapslar.

Forska – tiden är inne, kvinnor har svikits i decennier

Det borde forskas i hur stor andel som faktiskt blir bra eller bättre efter explant. Och för att få slut på diskussionen en gång för alla så borde studien ha två grupper där den ena tar bort kapslarna och den andra har kvar dem. Viktigt då är givetvis att studien pågår under längre tid för att säkerställa att förbättringar av symptom är permanenta. Förslagsvis upp till 1,5-2 år efter explant för att resultatet verkligen ska bli tillförlitligt. Detta är självklart extra viktigt då det finns kvinnor som endast opererar ut implantaten (lämnar kvar kapslar), och får en direkt symptomlindring efter operationen men efter en tid börjar utveckla fler symptom på nytt och opererar bort kapslarna i en andra operation. I hopp om att bli helt friska (vilket många faktiskt blir).

Många kirurger i Sverige förespråkar och ofta rent av övertalar kvinnor att behålla kapslarna, vissa säger att kapslarna ”försvinner i kroppen”, jag har till och med hört kvinnor säga att kirurger försäkrat dem om att ”kapslarna är BRA att lämna kvar”. Jag kan liksom inte förstå den logiken egentligen. Bra? Hur blir de tomma ihåliga ärrkapslarna som kan innehålla inflammation/främmande kroppsreaktion och möjligen utveckla BIA-ALCL på sikt något BRA? Och jag vet förklaringen, hört den hundratals gånger – men jag köper det inte. Inte alls. Sanningen är ju att ingen vet och just nu chansar man kortsiktigt och hejvilt med dagens kvinnor som försökskaniner. Har vi inte lidit nog?

Stapeldiagrammet nedan är utdrag från BRIMP’s rapport från 2020 och visar antalet registrerade explants från år 2014-2020.

BRIMP rapport 2020

Vart är forskningen som bekräftar?

Det är idag bara gissningar rörande BII, explants och vilken metod som ger bäst utfall. Gissningar duger inte när det handlar om någons liv. Mammor, döttrar, systrar, mostrar, mor/far-mödrar, vänninor… De vill ha chansen till att må bra resten av sitt liv och inte bara en kort period. De vill ha de allra bästa förutsättningarna för att bli friska och fortsätta vara friska. Det borde vara uppenbart – men när det inte ens är uppenbart att kvinnor blir sjuka av bröstimplantat så antar jag att detta inte är så solklart som det låter. I USA, där det det i skrivande stund finns flest erfarna explant-kirurger så är det ingen av dessa som förespråkar att lämna kapslarna kvar. Då är det ändå kirurger som jobbat med enbart explant-patienter i flera år.

Studier krävs och det är dags att man slutar gissa nu, förlorarna är i alla lägen kvinnor som valt att lägga dyra pengar på implantat som bekräftats som så pass skadliga för hälsan att de i USA har en black boxed warning (samma som cigaretter).

Uppfatta mig rätt nu, jag tycker att det är jättebra att BRIMP för statistik och bekräftar att antalet explants ökar och att man verkar ha förstått varför, men det behövs också mer och att någon tar ansvar och gräver djupare här. Kirurger borde också tvingas att redovisa explants, anledningen till dem, val av metod och uppföljning. Det här är inte längre ”bara” kosmetisk kirurgi, för mig slutar det vara kosmetiskt den dagen det övergår till sjukdom, lidande och en operation som görs för att tillfriskna. Operationen, explant, är inte kosmetisk, den är ett måste för många, en sista utväg att få sitt liv tillbaka. En elektiv operation där statistik och en utarbetad bästa-praxis borde finnas, en operation som egentligen borde vara statligt finansierad kan tyckas. Precis som många andra operationer är idag.

Jag hoppas att BRIMP i framtida rapporter tar med statistik över hur många patienter som upplever förbättring efter uttag av implantat och kapslar vs endast implantat, de grupperna måste särskiljas. Det vore intressanta siffror och de skulle även kunna användas för att sätta ordentliga riktlinjer för hur kvinnor drabbade av BII som bäst blir hjälpta på lång sikt – vilken operationsmetod som gynnar ett bestående tillfrisknande.

Ta hand om era kroppar ❤️,

Johanna Krig

Läs också:

BRIMPS rapport för 2020

Mer om Breast Implant Illness

Om explant

Eller besök vår Instagram för mer information, livsöden och annat rörande BII.